Från huvudet till hjärtat

Om vi oroar oss för vad vi känner under bönestunden, tappar vi snart lusten att fortsätta. Många inbillar sig att det ska "kännas skönt", annars får det vara. Men detta är inte bättre än att vi känner oss miserabla. Bönen är densamma i vilket tillstånd vi än erfar. Visst är det svårare att sitta med böneordet när vi har tandvärk. Självklart. Men det går. Visst är det underbart när allt känns lätt och ledigt. Men meditationen är vad den är oavsett tillstånd.

Detta är en viktig insikt. Vi kommer alltid att känna olika saker vid olika tillfällen. Gud bryr sig mer om din närvaro hos Honom, inte vad du känner för stunden. Din generositet att ge Kristus all uppmärksamhet under en tyst halvtimma är mest värt av allt du kan göra. Att vara missnöjd med att du inte är skärpt eller inte mår riktigt bra, är helt vid sidan av saken. De flesta känslor passerar, men ditt böneord är detsamma och du håller dig till det med tillförsikt. Genom tillståndens skiftande vågor håller du fast i livbojen.

Alla omdömen vår hjärna fäller om vad vi gör lämnar vi åt sidan under bönestunden och låter hjärtat ta emot Kristi Ande. Det är mångas erfarenhet att när tystnaden och enkelheten beredes plats genom att vi går in i bönen, kommer Kristus in till oss. Det är tyst och lugnt och du är hängiven Honom. Han kommer alltid in och helt enkelt är med dig.