Richard Rolle ger meditationsråd

Richard Rolle är en av de mest matnyttiga rådgivare vi kan finna i den kristna traditionen av kontemplation och meditation. I "Good thoughts for meditation" finner vi en rad tänkvärda konsiderationer. Han skriver på den gamla engelskan, som är förtjusande för den språkintresserade och en översättning kan låta så här:

"Om du stiger upp i natten, efter några timmars sömn, för att ge ditt hjärta åt Herren, kan du märka att kroppen är full av en köttslig känsla, kanske ibland lustfylld. Då bör du disponera dig för bön, eller för att tänka några goda tankar för att väcka ditt hjärta till Gud. Sätt all uppmärksamhet på att dra dina tankar undan från världsliga fåfängligheter och från värdsliga föreställningar som kommer infallande i din själ. Försök finna sötman i sägandet av bönens ord så att du kan tänka andliga tankar och nås av svalkan bort från världens och kroppens tankar."

Det är träffsäkert av Rolle att tala om sötman i sägandet. När vi ber med hjärtat infinner den sig. Ber vi distraherat och mekaniskt blir det tomt och meningslöst.


(https://archive.org/stream/englishprosetrea00rolluoft#page/38/mode/2up)

Hälsa och meditation

I vår hälsohysteriska tid saluförs ofta meditation som en del i en hälsosam livsstil. Många menar att meditation, liksom yoga, förbättrar vår fysiska och pyskiska hälsa. En del börjar mediterar på grund av sömnlöshet eller magont eller stressbesvär. Kristna som tappat förtroendet för sin kyrka och den kristna läran, söker ibland meditation för att hitta en andlighet som känns fräsch.

New Scientist Magazine skriver i en artikel att mer än 1000 forskningsrapporter finns kring meditation och hälsa. Nästan alla av dessa visar på goda hälsoeffekter. Vi är en enhet av kropp, själ, ande och det är förstås inte överraskande. Men John Main, en av de viktigaste moderna föregångarna i kristen meditation kunde inte förbättra sin cancer med meditationen, lika lite som någon annan kan lita på meditation som botare av sjukdomar. Meningen med meditationen är en annan är god effekt på hälsan. För John Main är meditationen en väg till att låta Kristus leva inom oss alldeles oavsett om kroppen är i bästa form eller inte.

Jag märker i mitt eget liv hur yoga och meditation flyter samman. Men samtidigt är det uppenbart hur böneordet drar mig i en helt annan riktning än den då jag fokuserar på en kroppsrörelse eller kroppställning och andningen i yogan. En frihet och lättnad i Kristus har föga med kroppens kultivering att göra. Kropp är kropp och ande är ande.

Den brusande bäcken

Ibland när man hör församlingar be i anden, dvs. fritt tungomålstalande, kan de låta som en flod eller älv som rinner förbi. Senast jag hörde det var när Kenneth Copelands församling bad i direktsändning för påven Franciskus, som dessförinnan sänt en videohälsning där han bad dem om förbön ! Det var en flod av ekumenik.

Men det lilla böneordet vi använder i meditationen kan vara som en lite brusande bäck inom oss. Fast vi distraheras av annat under dagen och måste fokusera på olika saker som slukar vår tid, kan vi vara medvetna om denna lilla brusande bäck som ordet är inom oss.

Denna lilla bäck brusar endast om vi dagligen praktiserar den. Om vi aldrig ber kommer vi inte att höra den. Det är det dagliga upprepandet av att ge sig till ordet som låter bäcker småningom höras utan att vi ens gör något. Då kan vi tala om en ny nivå för "be ständigt" som Paulus talade om.

John Main sa: "Säg först ordet under meditationsstunderna. Sedan kommer ordet självt att ljuda inom dig på andra tider under dagen."

Be vid olika tillfällen

Man kan be det lilla ordet man valt när som helst under dagen, inte endast under meditationen. Paulus sa ju att vi ska "be ständigt" och många tillfällen finns: i kön i affären, på bussen, när man väntar på tåget, när man åker taxi, när man går ut med hundarna, när man städar eller diskar. Bönen och ordet är som en vän, vi kan umgås när som helst när det passar.

Den som trivs med radband kan när som helst då det passar säga ordet på varje kula på bandet. Eller som jag gör: använda tärningar och vända sifforna uppåt för varje serie på tio böneord. Eller som många munkar och nunnor gör, använda fingrarna i samma syfte. Sätten är många, men det enkla böneordet är ett och närvaron är samma enkla närvaro. 

Ska man använda denna bön i kris och i oro? Det går utmärkt. Liksom vi gärna somnar gott till det långsamma upprepandet av Abba, Fader eller Jesus Kristus, vilket ord eller namn vi nu använder, så ger det styrka och lugn i kris och oro. Många finner att detta välbekanta enda ord är viktigare än långa formulerade böner som vi finner i böneböckerna och som är målinriktade på nödsituationer och vid djup oro. Ofta är dessa destinerade böner fulla av teologi som vi kanske inte kan tillgodogöra oss. Det enkla ordet eller uttrycker går däremot förbi våra tankar till ett djupare skikt i vårt medvetande.

Ordet vänder också vår uppmärksamhet från oroshärden, vare sig den är fysisk eller psykisk smärta. Det blir som ett ankare ner i den frid Jesus ger oss. Varje gång vi säger ordet kallar vi på den store Läkaren. I perioder kan vi behöva detta nästan konstant.

Vid sjuhusvistelser, efter operationer och vid andra tillfällen i sjukhusmiljön, kan böneordet bli ett automatiserad nåd, det ropar till Herren av sig själv och vi får gratisskjuts. Ordet blir som en gammal vän som inte sviker. Under långa konvalescensperioder kan detta bli kanske den trognaste vännen och det är ett sätt att vara med Gud som den största vännen.

Ordet som förenklar

Att säga bönens ord är ingenting magiskt. Det är bönens enkla sätt att ta oss HIT där vi är just nu. När vi lugnt och stilla säger ordet förflyttas vi från våra åsikter, tankar och impulser till denna stund som nu är. Vi kan inte tänka så mycket på det förflutna eller framtiden. Det viktiga blir Guds närvaro hos oss i denna stund, hur än disträ vår hjärna kan te sig under meditationen.

När vi läser breven från Paulus ser vi hur han alltid levde i nuet. Han säger t ex: "Nu är det frälsningens stund, nu är det rätt tid, nu är det dags att vakna upp ur sömnen". Han säger inte igår eller imorgon, han säger NU. När vi låter ordet upprepas i meditationen kommer vi till nuet.

Böneordet bör upprepas med så mycket uppmärksamhet vi förmår. Ibland är vi trötta och distraherade och förmågan är inte på topp. Andra stunder är vi mycket mer fokuserade. Det spelar inte så stor roll vilken form vi har, endast att vi ägnar så mycket uppmärksamhet som just då är möjligt. Ordet självt kommer att leda oss till den enklaste nivån i vår själ. Där blir det en förenkling, en rymd, ett varande. Vi hör ordet och förflyttas från rastlöshet till vila.

Det är svårt att förstå att vår enkla bön verkligen är så enkel som den verkar. Vi frestas ständigt att komplicera det hela. Men ju längre vi står ut och går denna väg, ju enklare blir meditationen. Den blir snart något naturligt i vårt liv. Det blir allt mindre ansträngning i att säga ordet. Vi har endast att vara öppna, kärleksfulla och trosvissa i sägandet. Genom att vi gör det dagligen blir Guds närvaro enkel och nära.

 

Den enkla ordet blir som en vän till oss.  Det är något annat än en teknik, en metod för att uppnå någonting vi vill ha. Det blir mer som en samvaro med Herren. Tro och tillit blir aldrig metoder. Att säga ordet med tillit blir snarare att kunna släppa taget, ge upp begären, vara i glädje och uppmärksamhet, lämna det till Gud.