Vi kan finna många fina vägvisare i vår europeiska tradition, alltifrån Filokalia till Henri le Saux. Särskild förkärlek har jag till Richard Rolle som levde i Hampole i England, föddes kring 1300 och gick vidare 1349. Hans kärlek till Namnet är så stark och hans skrev bl a att han var "desiring to be endlessly delighted with sweetness" genom att be Namnet och ge sin själ till endast detta. "I gave my soul up so that in devotion she (the soul) should love Christ. The which she has forsooth received of her Beloved so that now loneliness appears most sweet to her and all solace in which the error of man abounds she counts for nought". (Chapter XV i Fire of Love).
Utan att isolera sig från människor och byar eller städer kan vi upptäcka denna glädje i ensamheten som nu istället för att vara hotande blir "endlessly delighted with sweetness". Om vi blir lämnade ensamma av andra eller upptäcker ensamheten själv spelar ingen roll. Jesus är i centrum, själva Källan och Hans Namn är vad Han är. Gud själv finns i Namnet som Hilarion skriver i sin bok "Från bergen i Kaukasus" (1907) femhundra år senare än Rolle.
I dessa dagar på 2020-talet verkar det ske en rörelse bland många till att söka den äldre kristendomens trosliv, kanske vi kan säga den pre-konstantiska kontemplativa kristendomen. Det sker i en kontext av insikt och avståndstagande från den sekulära och andefattiga konsumtionskulturen, den tekniskt styrda världen av sociala medier och allt större digital kontroll av människor. Den moderna ateismen verkar ha tappat sin mask och en meninglös konsumism träder in som avgud. Naturligtvis är bönen och kontemplationen enda vägen till att återvända "hem".
Men detta återvändande är inte enkelt. När författare som Paul Kingsnorth och Martin Shaw söker sig tillbaka till de kristna rötterna får de höra att vänner och bekanta blir besvikna och bekymrade över detta svek mot liberalism, miljörörelsen och hela den moderna kulturen. Någon förläggare sa till Martin Shaw, när det blev känt att han blivit kristen: "I am not angry, I am so disappointed!" Även Richard Rolle fick mycket "backbiting", han skriver: "This I have known that the more men have raved against me with words of backbiting, so mickle the more I have grown in ghostly profit."
Det stämmer. Ensamheten och Namnet förenar oss med allt som är liv och existens, själva Källan. Och där är en Person vars ansikte vi ser, inte med biologiska ögon utan med hjärtats. Det är inte alls mystiskt i meningen komplicerat. Men det är i ursprunglig mening "härligt", alltså doxa på grekiska. Men som Rolle skriver är det som en gåva, inte en förtjänst alls: "...I trow (tror) no man recieves it unless he specially love the Name of Jesu, and in so mickle honours It that he never lets it pass from his mind except in sleep."
